Ambivalens och beslut

Egentligen borde jag kanske inte skriva så privata saker på den här sidan. Men jag vill att människor ska veta. Jag vill att mina vänner ska veta. De andra som läser det här, om nu några sådana personer finns, får ta del av det med. Orkar inte ha en seriös plan för den här bloggen. Den får vara som den är nu; en ventil för både trivala saker och stora funderingar.

Okej. Lika bra att säga det nu. Det är över. Jag och Johnny är inte längre tillsammans. telefonsamtalet igår var egentligen bara symboliskt... Det känns som vår relation på det stadiet som betyder vara tillsammans avslutades med biobesöket i måndags... En sista romantisk stund. Två timmar utan framtid, dåtid, och utan egentlig nutid. Bara två människor bredvid varandra, flytande bortom minnen, viljor och tankar.
De sista kyssarna.

Sunshine and shimmer (I long for adventure)

The sun is shining. Its that kind of weather that force you to smile. SMILE OR I SHOOT YOU DOWN, FOR FUCK SAKE!

No, I shouldn't be so cynical and bitter. I like suny winterdays.. It's just that.. "The feeling" is back. The feeling that say: "Go, go far away, you can't stay here anymore. Fly, fly far away, you can't get it here no more" and so on like a perpetual motion machine. The problem is that I know, that even if I got a ticket to Glasgow, London, Prague or even Calcutta today, it wouldn't change anything. My pondering would probibly stop for a while, but then , it would come back. Or... No.. I don't know...

It's just that I really feel that it could be good for me to get some space for a while. I need some new air... a new point of wiev of reality, from other things than studies ( even if my classes are very interesting and give me a lot of new perspectives). It doesent mather anyway. I can't afford a ticket anywere right now, if I don't give up being social and stop eating. *laughing cynical*. But I might take a cheap trainticket to Stockholm later this spring. To wisit my Angel, C and miss M. Well.. Time will give me.. strength... moahaha.

Sorry dear friends. Take care, and don't do anthing stupid that I shouldn't do.. . With other words. Follow your heart... do anything!

Transrelaterade familjedisskusioner

Är hemma hos mina föräldrar i Lerum. Det känns rätt så fint att vara här igen, första gången sedna juldagarna. Som ni märker övergår jag mer och mer till att skriva på svenska. T'änker inte ge upp mina försök att internationalisera den här bloggen, men just nu känns inte min språkhjärna tillräckligt altert för att formulera mig snabbt.

Jag ska stanna här til imorgon eftermiddag, äta middag hos min platsmoster ikväll och hänga med syrrorna och mamma och pappa.

Så. Angående rubriken, ja jag tänker hålla mig till ett ämne för en gångs skull. Jag ska göra ett 10 p projektarbete kring livshistoria och minne på min univeristetskurs med samma namn. Jag har valt att försöka utforma ett scenkonst/teaterstycke med utgångspunkt i transidetitet och transpersoners förhållande till livshistoria och minne, hur det skapar identitet osv. När jag pratad eom mitt projekt med mamma så kom vi in på disskusioner kring varför man definierar sig som transa.. äsch. jag måste sluta nu. Skriver mer sedan. Ska åka iväg till min platsmoster med familjen nu..

Se ya...

Verklighetskänslor och overkligt varande

Jag pendlar hela tiden mellan engelska och svenska här som ni ser. Exuse me, if someone out there reads this, and doesen't understand swedish.
Jag och J är tillsammans igen. Oj. det blev större bokstäver, nästan symboliskt. För det känns viktigt.
Vi träffades i fredags, först efter min föreläsning och sedan hemma hos mig i majorna på kvällen. Då känndes det mest overkligt men fint. När vi träffades igen igår kväll kände jag på allvar att jag valt rätt.
Vi tittade på film och han låg med huvudet i mitt knä. Jag kunde inte sluta iakta hans ansikte och hur varje anletsdrags minsta rörelse fachinerade mig. Hur hans skönhet och godhet strålade och fyllde mig med värme och lycka.

Kära Ängel, jag läser din blogg också, och vill skirv alånga mail till dig, tro inte att jag alls glömt dig, det gör man inte i första taget, i alla fall inte jag. Du är en vän av stora, vackra och ovanliga mått. Qruiser kön är dock lite för lång för mitt nuvarande tålamod. Men. jag tänke rpå dig mkt. Och.. hmm. kanske kan jag maila till din vanliga mail. :)
Men oj. det blev lite väl internt här.

Nästa inlägg handlar antagligen om scenprojekt, drömmar och kanske om vardagens trivala men vackra ljus...

Godnatt mina vackra vänner.

Love to all of U

Heartbeats

I called J last night.
I know. You told me that I shouldn't call, that it would make things worse. That I would hurt both myself and him even more. He´s in a terrible shape and it's all my fault. His voice sounded dead, without the usuall shimmer that use to be there, it didin't sound like him anymore. I'm.. scared. I'm...

And... before i called.. yeasterday and this monday.. I started to think about.. if we could.. try to be together again... I have been thinking alot the last days.. And my bad selfestem and the lack of love for myself is presumably a lot bigger problem than the my confusion around my relationship with J.
It's My depression that I need to handle. If I can do that, I might be able to live in love without doubt...

Pengabrist och Fina vänners sällskap

Juts nu borde jag sitta naglad vid mitt skrivbord. Har visserligen gjort ett försök att plugga och lyckades trots alla tankar skriva 1,5 A4 sida för hand i morse till socialantropologi-grupparbetet. På något sätt hoppas jag att de tlöser sig under torsdag/fredag...

Ett annat, rent praktikst problem är min stora brist på pengar...Jag är total pank just nu och hoppas innerligt att jag lyckas tjuvåka på bussen och spårvagnarna ut till Askim imorgon... jag ska dit på en indroduktionsdag för ett städjobb via student consulting och det ksulle vara så oerhör tjobbigt att inte kunna ta sig dit, förlora ett jobb jag verkligen behöver för att jag inte har pengar till transportmedel... Kanske ordnar det sig. Problem där inte känslor är inblandade verkar i vilket fall som helst alltid lösa sig mer smärtfritt än de som enbart består av dem...

Fina vännen S var här idag. Lika söt som alltid i sina stora mössor och lysande personlighet. Hon verkar må bra efter omständigheterna och hon är underbar att vara vän med. Jag hoppas att vi fortsätter att komma varandra nära för hon är verkligen en människa jag bryr mig mycket om och tycker om att vara med.

Jag ska försöka somna innan midnatt idag, vill inte se totalt off ut bland människor jag tyvärr måste göra ett gott intryck på. Vill ringa J. men.. ja.. jag vet inte om det är en så bra idé.. antagligen gör jag det bara värre för honom genom att ringa.. kanske ger jag honom falskt hopp... Jag önskar verkligen att mina känsloorgan kunde göra annat än att producerar ångest och tomhet just nu. Jag vill kunna känna vad jag ska göra, hitta vilket beslut jag känner är bäst, både för mig och honom...

Freakfeelings

Det är nästan storm ute.
Jag har upptäckt att min förmåga att behärska det engelska språket lättare gör sig påminns nattetid av någon märkloig anledning. I fortsättningen tänker jag därför skriva på svenska under dagarna och på engelska när mörkret har sänkt sig... ( men tro inte att det kommer att bli någon vana bara för att jag sätter upp någon sorts inbillad struktur idag. Imorgon kan min förmåga att använda engelskan kopplad till en viss tid på dygnet vara totalt omvänd... )

Så. Vad har då hänt de senaste timmarna. Inte mycket egentligen.

Stormen har vaknat till liv utanför. Gloriz, en elegant och mkt cynisk katt som jag delar lägenhet med, har hållit mig sällskap. Jag har läst klart Daniel Woodrells "Gryningen kommer aldrig åter" och börjat läsa "Charlie" av margareta Suber. Det ska tydligen vara den första, svenska, lesbiska romanen. Det om något är ju en anledninh till att läsa den. Dessutom heter huvudpersonen, en ung flicka/kvinna, Charlie... Vilket får mig att tänka på en katt jag en gång kände, eller snarare en person jag en gång kände som hade en katt.. ja. i vilket fall som helst. Nu i efter hand är det betydligt mindre smärtsamt att tänka på katten än personen som katten bodde hos. She´s history now for me.. or not.

Det är märkligt med minnen. Mitt minne fungerar som en sorts sandsäck med hål. Innuti finns en slags kärna av cement som aldrig riktigt vill omvandlas till något vidare poröst material och på så sätt rinna ut. Närmast säckens kanter härskar dock saharamaterian och sanden rinner ofta ut, för att sedan bli väldigt oåtkommlig. Mitt närminne är ofta lika vagt som hos en gammal människa med minneförlust. En förklaring till detta är att jag inte sällan har en miljon tankar i huvudet samtidigt och har svårt att bestämma mig för vilken tanke jag ska fokusera på, samtidigt som det naturligtvis också händer saker utanför mitt lilla egoistiska tankerum, i de som brukar kallas verkligheten, omvärlden, "livet" osv....

yeah. Det ser ovanför ut som att jag försöker strypa mina känsloorgan med någon sorts amatörakademisk prosa. Det kan vara så, eller inte.

Önskar att jag var i skottland nu... Gärna i Tobermory. ---------------------

****************************************************

Lite skum fakta om det namn mina föräldrar envisades med att ge mig:

Johanna är ett kvinnonamn med grekiskt ursprung (Ioanna), och en femininform av Johannes. Båda namnen härstammar ur grekiska varianter av det hebreiska namnet Jochanan som betyder "Gud har förbarmat sig".

Namnet har använts i Sverige sedan 1300-talet, men kom dock med i almanackan först i mitten av 1700-talet. Det var mycket vanligt i bondesamhället på 1800-talet och hade en ny popularitetsperiod under 1980- och 1990-talet då det som högst var det fjärde vanligaste namnet bland nyfödda flickor. Det fanns 31 december 2005 totalt 69 163 personer i Sverige med förnamnet Johanna, varav 33 396 hade det som tilltalsnamn

källa: wikipeda


Hmm. Ska googla på Aerin och se vad andra människor där ute har för relation till det namn jag gärna skulle vilja byta till.

reslutat: (tadahh)

1: Det finns tydligen en restaurang på 252 north bride road ( usa?) som heter Aerin's
2: En artikel om boken " the hero and the crown", boken jag hittade namnet i första gången.
3: En sida med ganska fula baddräkter heter Aerinrose...

Nightwriting

I decided to start blogging again after a short paus.

This blogg will be a mix between swedish and english, and a mix between diarynotes, poems and other texts. I'm very tierd of all kinds of categorizing. Both about puting myself, other people, art or texts in to categories. This is a blogg of variety.

I'm studying social anthropogy right now, but I'm at the end of a shortclass in the subject now. This spring semester I'll keep on with the project part of my Lifehistory and memory class at the university. I'm plaing to write and performe a shortplay about how the memory and our memories affects us, ecepecually us who have chosed to call ourselfs Queers or identifies us as not-heterosexuall.
I'm also going to study a eavingclass called "SouthAsia today" wish i'm looking forward to. I guess it could be a lot of good things to learn there for my journey to India that i want to do as soon as i have the money...

Well.
I'm having a two weeks break in the relatonship with my partner at the moment. It's a quite hard time ' cause I can't decide if i want to be with him or not. I'm very confused ( if i shall be onest, my life is a hell lot of confusion) and I really wish that i could make a decision... So. It's a lot of "doing-to-much-so-I-don't-think-and start to cry-days" right now.

I'm coming back later. Se ya.

kisses