Om en vecka och tre dagar sitter jag, C och M på tåget norrut. Vi ska spendera några dagar med M's familj och bo i Stöde, ett litet samhälle utanför Sundsvall där M's pappa och sambo bor.
Det ska bli fruktansvärt skönt med lite ledighet, att bara skrota runt och inte ha några tider att passa. Dagarna går så fort när en jobbar och på kvällarna tar tröttheten över. Behöver tid att bara vila, ta promenader, läsa, dricka vin och bara sitta och prata. Dessutom kanske vi kan få barnvakt någon kväll och få tid att åka in och träffa vänner själva, det ska bli väldigt fint.
Arbetar som elevassistent nu, fram till december i alla fall. Det är skönt att ha regelbundna arbetstider och jag trivs bra även om det är rätt påfrestande rent psykiskt. Övar på att stänga av jobbet så fort jag lämnar det för att få egen tid och använda min ledighet till att göra helst andra saker. Ibland är det svårt, stressen stannar kvar långt efter att jag lämnat skolan. Men det går bättre och bättre och bättre. Det är en utmaning att kunna hoppa mellan olika miljöer utan att dröja kvar rent mentalt i den en lämnat.
Helgen har varit fin, om än för kort. Jag, M och C gick en fin promenad på stan i går och hittade en liten mysig marknad vid Fyrisån med lokalt odlade grönsaker. Köpte gröna tomater, mest av nostalgiska skäl, som jag gjorde chutney på idag. C somnade i vagnen och jag och M satt i solen och drack kaffe, kramades och andades in den klara höstluften.
På kvällen var vi på middag hemma kollektivet där M bott för några år sedan. Det blev en hel del samtal kring kläder och sociala sammanhang och hur mycket kläder betyder, antingen en vill det eller inte. Det finns så många förutfattade meningar kring hur människor är som klär sig på ett visst sätt är och det är intressant att vissa stila och uttryck fortfarande provocerar. Det känns skönt att jag passerat stadiet i livet där jag hade panik för att klä mig fel. Jag ville inte klä mig som alla andra, jag ville sticka ut, men samtidigt sticka ut på "rätt sätt". Nu för tiden har jag massor av olika stilar och alla känns som jag. Människor som inte känner mig blir säkert förvirrade i bland, men det är lite det som är meningen. Även om det egentligen inte är medvetet från min sida.
När jag kommer till Stöde ska jag låna M's pappas fantastiska engelska gubbkeps och en rutig flanellskjorta. Jag ska ha stora stövlar på mig och gå i högt gräs och klafsig lera. Jag ska känna mig precis så butchig och mysig och norrländsk som jag tycker om att vara och också är, men inte riktigt lever ut när jag bor i en stad.
