Kommer inte alls på vettiga rubriker längre. Kanske för att det är så svårt att över huvud taget genrebestämma sina dagar. Det har hänt mycket sen senast. Som vanligt. Det blir så när allt plötligt är rusigt och vackert i ena stunden och ihåligt mörkt nästa timme.
Har varit hos pyskologen tre gånger nu. Han är bra, skäller på mig, uppmuntrar mig och klurar ut saker med intelligens och humor. han är hård, men rättvis, vilket jag uppskattar. Fy faan för mesiga psykologer.
Annars har de två senaste veckorna varit intensiva. Jag har slutat dricka helt. Igen. Sedan blackouten förrförrförran lördagen kännsa det ännu mer mensingslöt att bara supa bort sitt liv. Satsar på att skriva/dansa/måla/spela skiten ur mig istället.
Konstettan och dokumentärfilm hade visning av sina konstfilmer och dokumentärer i onsdags i liedbergssalen. J:s film var fantastisk, vilket jag redan hade anat; en fin blandning av humor, allvar, cynism och naivitet. Och väldigt snyggt ljus.
I övrigt: Filosofiska samtal utan fylla, Barslagsmål och försoning, tokfylla utan sprit ( dvs blanda funlight+frysta jordgubbar+citron+mangosorbet) , Bjussa uteliggare på fika och få ett scoop, söka jobb på ölandsbladet, Spela Johnny Cash låtar på vår storslagna kulturcafékväll, dansa tills benen värker på L's inflyttningsfest i Norra flygeln, gräl och försoning med T samt en visning av ett underbart men ack oöverkommeligt 1880 tals hus med apellund. (se bilder längst ned)
orkar nog inte skriva mer nu.Saionara XXX/Yo
T räddade mig igen
precis som jag aldrig räddar
mig själv eller kanske
gör jag det men utan
att egentligen kunna
peka på orsak eller
verkan
värken i benen eller
i den obefintliga
själen en
och samma längtan
efter förträngning
Den första riktiga veckan på Ölands fhsk har varit väldigt fin på många sätt, men som vanligt har det varit en hel del dramatik och "Yohannaöverdramatiserargörbortsigochspyrpåentoalett" Känner mig som den högstadieunge jag aldirg var när jag var 15 ibland.
Första natten, för en vecka sedan, var nästan lite overklig. Jättfin natt och gryning med Jen-Jen i en fortfarande nästan helt övergiveen del av skolans bostäder. Måla hela natten, slåss, läsa fanzine högt, tokdansa, prata, prata, prata och dansa ännu mer och se på Little Britain.
På fredagen hängde jag med jen-jen och mr T och sedan har dagarna gått otroligt snabbt. Träffa vänner som man inte sett på veckor, skirva, se på film, kramas, larva sig, spela Johnny Cash på Gitarren, flörta på skoj med skolbrudarna, retas med klassguysen och bara snacka skit och må rätt så bra i allmänhet.
Gjorde bort mig ganska rejält i tisdags dock. Ska inte säga exakt vad som hände, men man kan sammanfatta det som en kväll som gick från att vara hur mysig som helst till att bli total kaos, pga alkohol. Igår var Yohannan dock duktig och lämnade festen i C-huset efter bara någon timme. Istället gick hon hem till herr T, spelade, Skrev och pratade skit. So möch better.
so long. Nu ska jag relativitetsterrorisera mitt leverne.
