Fiktionens skönhet

Tystnad i rummen. Den tystnad som inte talar utan bara är. Eller så säger den det som ännu inte har uttalats, det som gror, i väntan på att orden ska få form, lämna strupen och ljuda.

Snart samlar hon ihop kroppen, bäddar den under täcken och drömmar. Låter huvudet fyllas av en annan människas ord; skönheten i att försvinna in mellan raderna, delta i påhittade sanningars ordflöden.

We're here, we're Queer, get used to it!

Har inte bloggat så regelbundet den senaste tiden, har inte riktigt känt för att skriva, inte kunnat samla tankarna riktigt. Det har dock varit väldigt fina dagar den senaste tiden, så nu har jag något att skriva. . HBT-festivalen pågick i göteborg större delen av förra veckan och jag var på flera intressanta, upprörda och roliga föredrag. Debatten om hur Queer ska inkluderas i HBT rörelsen var väldigt intressant och viktig och Mian Lodalen fick mig att gampskratta i en hel timme.

"Bröllopskuppen" under slutshowen efter regnbågspromenaden var verkligen festivalens höjdpunkt. Så väldigt modigt, peppande och vackert när de två tjejerna lådsades att de skulle gifta sig, och istället läste upp manifest mot de regler som tvingar folk att gifta sig för att få juridisk rätt och hyllade alla de andra relationsformer som finns bortom monogamin. Jag blev helt varm och rusig i kroppen efteråt, det kändes som om jag var med om något historiskt. Själva "promenaden" blev också hemskt bra. Gick med transmilitanterna och Queerinstitutet och massor av andra folk som delar den Queera kampens åsikter. Om någon som inte var där skulle vilja se hur det såg ut, så ligger det filmat på Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=yzU6mUkqusk

Den grymma dansen som syns är från en musikal som visades på TransQueerfestivalen på världskulturmuseet fredag 14/5. En demonstration med viktiga politiska frågor behöver inte vara tråkig och stel, hurra för en dansande sjungande Queerkamp!

Formuleringar kring nuet

Behöver skriva men känner inte riktigt att formuleringsförmågan fungerar idag. Det känns som om mitt huvud är för fullt av tankar. De trasslar in sig i varandra.

Försökte ta kort på mig själv förrut, fånga någon sorts skönhet, eller i alla fall en bild som går att använda som presentationsbild eller ev arbetsansöknings foto. Lyckades bara se konstig ut. Kanske är det så jag ser ut. "Du har ett speciellt utseende som man man känner igen" . Citatet ur klasskamratens mun som fastnat i mitt huvud. Önskar att jag kunde se något positivt i det. Det känns dock som att ordet speciell oftast är likställt med konstig.

Lyssnar på Antony & the Johnsons, New Tango Orquesta och Kate Nash. Och Jenny Wilson. Dock gör musiken mig vemodig.Försöker komma på peppande musik som är glad utan att vara för käck, som kan väcka mig ur dvalan som bor i mitt huvud. Kanske är det bättre med sömn.

Give me my old dreams back/Or at least a chance to make the new dreams come true/ how will I ever find out what to be/ If I can't understand how to get there/wich way to walk/wich path to follow

Kollektivköksmorgon

Sitter i köket i Tårtan med en kopp kaffe och morgonens första snus under läppen. Lilly Allen på radion med 'London' och sol utanför som skiner på den nyplanterade gräsmattan som förhoppningsvis snart börjar växa.

Ofta känns livet så mycket bättre på våren. Det är en klysha, men ljuset, humlorna, kastanjesträdens knoppar som snart, snart blir löv, och de rosa körsbärsblommorna som redan visar sig i sin fulla prakt. ( jag tror att det är körsbärsblommor. Dom ser i alla fall ut så som jag tänker att sådana ser ut) Stannade upp utanför Annedalsseminariet i går innan jag gick in till föreläsningen och bara njöt av hur vackert allt var med träden, himmlen, allt som börjat växa.

Idag på eftermiddagen ska jag åka ut till Paul och Caroline i Alvhem. Deras bebis ( som än så länge inte har något namn) kom ut i söndags, för en vecka och två dagar sedan, den 25:e maj. Det känns fortfarande märkligt att de har en liten unge nu, men det ska bli hemskt fint att träffa den. :)

men men, nu ska jag sluta. Försöka plugga lite.