måndag 27 januari 2014

vara någon annan eller låta någon annan vara jag

så ofta jag försökt vara någon annan
känt mig lycklig på riktigt
bakom manusets trygga fraseringar
(o)medvetet lagt in de delar av mig själv
som fyllde en funktion

När känslan var färdigspelad
utraderades minnet
först senare tillbaka
med full kraft
utan hämningar
allt för överdriven

verkligheten passar sig inte på scenen

*

Drar långsamt upp ridån igen
ser ut över inbillade folkhav
bländande ljusteknik

hur min kropp hör hemma här
med allt vad den innehåller

vara någon annan eller låta någon annan vara jag

se hur alla delar smälter ihop
blir verklighetsbaserad 
scennärvaro



 


 Tillägnad alla er som inte tror att ni är något. Håll käften. Ni är MER än något.





söndag 26 januari 2014

Administration av förbestämda ordklasser

Att administrera informationen
noggrant katalogisera
varje papper på rätt plats

ord på hyllor
där de ska vara
enligt vad som är bestämt

den perversa njutningen i att följa regler
bryta dem
skapa egna system

du bestämmer inte över mitt alfabet

z x d f s a q w e r c v g t y h b n j u m k o l i p å ö ä

förtryck(ta)
(ord)klasser



Dollhouse


Bilden togs med min mobilkamera då jag gick förbi ett källarfönster. Ett ansikte iakttog mig och i gatlyktans sken blev intrycket väldigt spöklikt.



söndag 19 januari 2014

Det är vi aktivister som förändrar- inte Sveriges television

Jag orkar inte skriva någon analys kring programmet "Fittstim - min kamp". Har diskuterat i flera dagar och är helt tom och urlakad av all ilska. En sak är dock säker: Belinda Olsson och svt verkar inte ha någon som helst koll på vilken feministisk kamp som förts, säg, de senaste tio åren.

Hon och svt verkar inte vara medvetna om alla viktiga frågor som tagits upp, alla fantastiska människor som kämpar i feministiska rättighetsfrågor och arbetar dag och natt för att förändra till det bättre. Istället för att älta ett oerhört ytligt program utan minsta ansats till verklig analys, tänker jag hylla alla fantastiska aktivister som kämpar för feminism och queerfrågor 

Tack för att ni uppmärksammat och bidragit till att tvångssteriliseringen av transpersoner har förbjudits. 

Tack för att ni agerar mot REVA och hjälper utsatta asylsökande i sin kamp för trygghet och frihet. 

Tack för att ni uppmärksammar felaktigt friande domar i våldtäktsfall och påpekar hur viktigt det är att arbeta för en samtyckes lag och att arbeta förebyggande mot sexuellt våld.

Tack alla kulturarbetare som fortsatt skriva om feminism trots hot och våld. 

Tack alla underbara aktivister som arbetar intersektionellt och har en förståelse för att alla rättighetsfrågor hör ihop: antirasism, feminism, queeraktivism, asylrätt och funkisfrågor.



DET ÄR VI aktivister som förändrar och förbättrar. Inte Sveriges television. 

Det enda goda som programmet fört med sig är att vi nu engagerar oss ännu mer för att alla ska förstå hur viktiga dessa frågor är.

torsdag 16 januari 2014

Absurdismer

Hej jag har en finne stor som en tickande bomb strax ovanför den plats där ett adamsäpple borde varit placerat om min manlighet haft en biologisk början.  Jag har högar med tvätt som vill bli hopvikt, en soffa full av nyckelpigor, hästar, kaniner och fundersamma björnar.

Jag dricker iskallt kaffe från morgonens begynnelse och ägnar mig åt snusabstinens och känslan av långkalsonger mot lårhuden.  Snart snart ska jag läsa igenom mina scenskoletexter, baka ett bröd, klia mig i naveln och kyssa min älskade. Ordningen är obestämd men förhoppningsvis inträffar de flesta av dessa ting under kvällen.

Min hjärna är grötig och avkyld och full av 16 förskolebarns uttröttande energisubstans. Jag vill åka pulka 110 m/h och känna hur det är att slicka på en istapp. Eller så vill jag bara ha ett kontor och en tweedkostym och makt nog att förändra patriarkatets våldsamt föraktfulla syn på människors rätt över sina kroppar.

Hoppla hoppla. jag undrar vad Kristina Lugn gör nu.


lördag 11 januari 2014

Helgens storartade boktips: Nattorienterarna






För er som vill läsa något absurt och välskrivet med mycket svarthumor kan jag starkt rekommendera att ni läser pjäsen Nattorienterarna i helgen. Den är skriven av Kristina Lugn och hade premiär på Teater brunnsgatan 4 i Stockholm 1998.

Jag vet inte hur många av er som regelbundet läser dramatik, men låt er inte skrämmas av genren som sådan. Att läsa ett manus är ungefär som att se på film, men mycket bättre eftersom det är du själv som får regissera.

Precis som med många av Kristina Lugns texter kretsar handlingen kring vardagens absurditet och replikskiftet mellan Bricken och Vera växlar mellan drömsk förvirring och rättfram ironi. De talar lika mycket till sig själva som med varandra och vissa delar av texten får mig att skratta högt.

Lika ofta sätter jag skrattet i halsen. Det är det som är det fantastiska med Kristina Lugn. Hon vågar tala om döden samtidigt som hon dansar träskodans över det nedsmutsade köksgolvet.

"Skulle du inte bli besviken på mig om jag först lovade dig att vara din vän och att du får ringa till mig precis när du vill och komma till mig precis när som helst och prata med mig om precis vad du vill. Och så plötsligt en dag faller jag död ned och svarar inte ens på tilltal och skiter fullständigt i dig. Skulle du inte tycka att jag liksom svek dig då?"
( Sid 14, Nattorienterarna, K Lugn, Bakhåll förlag 1999)





torsdag 9 januari 2014

Nu stannar jag här

Eken magasins bloggverksamhet har lagts ned. Lite tråkigt, men kanske lika bra. De bästa inlägg jag skrivit har trots allt publicerats här. Idgieality har blivit ett sorts forum för mig där jag kan uttrycka det som verkligen känns viktigt och endå hålla en hyfsad nivå rent textmässigt.

Ibland går det lång tid mellan inläggen och jag har svårt att hålla mig till ett fåtal specifika ämnen. Men det får vara så. Även fortsättningsvis kommer jag att skriva om det som intresserar mig, det som jag finner viktigt och relevant att berätta om. Oavsett hur spretigt det blir. 

I går var jag på RFSU möte och det kändes väldigt roligt. Äntligen har jag tagit tag i att bli aktiv där och jag hoppas både kunna tillföra mycket och lära mig massor av nya saker. Det är alltid lite läskigt att komma in i ett nytt sammanhang, med människor en aldrig har träffat förut. Gick dit med skräckblandad förtjusning, för även om jag älskar att prata med nya människor är jag också mån om att försöka lyssna mer, att inte prata för mycket utan bli bättre på att välja vad jag säger. 

Det är svårt det där; att vilja ta plats men att inte alltid veta hur mycket plats det är okej att ta i vilket sammanhang. Oftast går det att känna av men i vissa sammanhang blir det fel. I går tror jag dock att det gick bra. Det var trevligt och peppande och fint att träffa andra sexualpolitiskt intresserade aktivister. 

Jag längtar efter solen. Eller snö. Vad som helst som skimrar och glittrar istället för att vara en tung grå massa över alltihopa. Mitt humör sänks så radikalt när det gråmulna tar över. 

Snart, snart ska jag resa mig upp ur soffan och diska. Repetera scenskolemonologer samtidigt som det varma diskvattnet sköljer över fingrarna. Se skönheten i de regnbågsfärgade diskmedelsbubblorna istället för diskbänkens intorkade matrester, brödsmulorna som långsamt tryckts ned i golvet av många par strumpor. 

Kl tre ska jag hämta lilla C från förskolan. Pussas och kramas och kanske måla en stor färgglad teckning när vi kommer hem.