måndag 26 februari 2007

Energi!

Jag har som ni antagligen märkt inte skrivit här på ett tag nu. Min dator började krångla för en vecka sedan och via programfel och elfel står jag nu datorlös. Det är lite jobbigt, men rätt skönt också. Tvingas göra andra saker och inte gå den enkla vägen och fastna vid datorn om kvällarna.
Sitter just nu på stadsbiblioteket och skriver. Hade en fin eftermiddga och kväll igår, oväntat fin! Min fd lärare i kreativt skrivande på Gymansiet, skickade ett sms och undrade vad jag skulle göra under eftermiddagen och om jag hade lust att komma över. Vi hade intes etts sedan början av december, bara haft sportadisk sms:kontakt, så jag ville verkligen träffa henne.
Tycker så väldigt mycket om Helen. Lyckades berätta för hene vad som hänt de senaste måanderna utan gråt och panik och samtalsämnena hoppade och flöt på utan att de tkänndes konstigt eller jobbigt alls. Så väldigt skönt. Efter några timmar åkte en vinflaska fram, en vän och lärarkollega (som även jag kände igen från Hulebäcksgymansiet) kom förbi och det blev en oväntat intressant kväll fylld av nojor, borranden i betongväggar,;inrendingsfeticher, gitarrspel, disskusioner, frmatidsdrömmar och viktigast av allt: Energi! Helen är en så bra människa på det sättet att hon inte bara säger "allt komemr bli bra", hon ger konkreta tips, råd och förslag, och hon fick mig att kunan slappna av helt och fullt för några timmar.

Det finsn så mycket vackra och roliga och inspirerande saker med det här livet. Jag tänker inse det och tänka på det oftare! Jag ska våga känna efter och våga känna glada saker med. jag vet ju inerst inne vart mina drömmar pekar...egentligen.

Saker som händer

Jag har som ni antagligen märkt inte skrivit här på ett tag nu. Min dator började krångla för en vecka sedan och via programfel och elfel står jag nu datorlös. Det är lite jobbigt, men rätt skönt också. Tvingas göra andra saker och inte gå den enkla vägen och fastna vid datorn om kvällarna.
Sitter just nu på stadsbiblioteket och skriver. Hade en fin eftermiddga och kväll igår, oväntat fin! Min fd lärare i kreativt skrivande på Gymansiet, skickade ett sms och undrade vad jag skulle göra under eftermiddagen och om jag hade lust att komma över. Vi hade intes etts sedan början av december, bara haft sportadisk sms:kontakt, så jag ville verkligen träffa henne.
Tycker så väldigt mycket om Helen. Lyckades berätta för hene vad som hänt de senaste måanderna utan gråt och panik och samtalsämnena hoppade och flöt på utan att de tkänndes konstigt eller jobbigt alls. Så väldigt skönt. Efter några timmar åkte en vinflaska fram, en vän och lärarkollega (som även jag kände igen från Hulebäcksgymansiet) kom förbi och det blev en oväntat intressant kväll fylld av nojor, borranden i betongväggar,;inrendingsfeticher, gitarrspel, disskusioner, frmatidsdrömmar och viktigast av allt: Energi! Helen är en så bra människa på det sättet att hon inte bara säger "allt komemr bli bra", hon ger konkreta tips, råd och förslag, och hon fick mig att kunan slappna av helt och fullt för några timmar.

Det finsn så mycket vackra och roliga och inspirerande saker med det här livet. Jag tänker inse det och tänka på det oftare! Jag ska våga känna efter och våga känna glada saker med. jag vet ju inerst inne vart mina drömmar pekar...egentligen.

fredag 16 februari 2007

Cake for the emptiness

At my parents place... I've just had a to large dinner and to much valetinescake( 2 days late, just for me...) My stomach is filled, but the hole in side me is still wide open. Don't know what to do. I was desperatly thinking of something to write, a poem, a shortstorie, anything. But I'm out of ideas. Or, I have ideas but I can't find the words anyway. There's two possible reasons till why I've lost my "gift" of writing.

1: I think to much about that "If I can't write, I'm nothing"

2: I thought I was good at writing but I've acctually been a looser all the time..

(or, if I shall think positive, its just a bad period...)

Gooood... No.. i should say god. I don't belive in god. GOD DO YOU HEAR ME? I DONT BELIEVE IN YOU!



Child Psychology lyrics ( black box recorder)

I stopped talking when I was six years old
I didn't want anything more to do with the outside world
I was happy being quiet
But of course they wouldn't leave me alone
My parents tried every trick in the book
From speech therapists to child psychologists
They even tried bribery
I could have anything, as long as I said it out loud

Life is unfair, kill yourself or get over it
Life is unfair, kill yourself or get over it

Of course this episode didn't last forever
I'd made my point and it was time to move on
To peel away the next layer of deceit
And see what new surprises lay in store
My school report said I showed no interest
'A disruptive influence' I felt sorry for them in a way
And when they finally expelled me
It didn't mean a thing

Life is unfair, kill yourself or get over it
Life is unfair, kill yourself or get over it

("At that time she stopped what she was doing, she stopped playing... she stared, she had the facial grimicing... and then the psychiatrist was saying, "Julie, Julie, can you hear me? Can you open your eyes? Can you stick out your tongue?" And all of a sudden, Julie struck out")

The November when I came home the Christmas decorations were already up
Spray on snow, coloured flashing lights
And an artificial tree that played Silent Night
Over and over again
My parents welcomed me with loving arms
But within an hour were back at each others throats
Normal, happy childhood back on course
Batteries not included

Life is unfair, kill yourself or get over it
Life is unfair, kill yourself or get over it
Life is unfair, kill yourself or get over it
Life is unfair, kill yourself or get over it

söndag 11 februari 2007

Kvällsljus

Det är kväll igen. Skulle ha gått en lång promenad, men istället blev det mest språvagnsåkande. Ganska mysigt endå, lyssnade mer på mindfullness texterna och fick lite luft i alla fall...

Jag hängde hemma hos Jens med Jonas och några andra igår kväll. Det var ganska mysigt, men en lite märklig stämning låg i luften. Eller i min luft. Kanske var det skulden över att jag inte hade pengar att köpa något att ha med till Jens för, uppblandat med Jonas mående och alla saker jag hela tidne tänker att jag borde göra. Vill så gärna leva i nuet men är samtidigt så medveten om att jag måste kunna planera och strukturera också, för att slippa stressa, panika och må bättre. Hmm.

Undra om jag håller på att bli mer paranoid...? Det kändes som att människor hela tiden tittade på mig med miner av förakt eller undrande idag, både när jag promenerade runt i stan och på spårvagnen. jag brukar iofs ochså iakta männiksor, men jag tror inte att jag har ett dömande eller föraktfullt sätt att titta på folk. Snarare brukar jag se intresserad ut, uppmärksam. Kanske missuppfattar jag dem som tittar på mig, eller också så får jag helt enkelt acceptera att det finns människor som finner mig konstig eller bara någon som man kan glo på, och strunta i det, det är ju mer deras problem än mitt.

J kommer hem idag. Han sitter snart på tåget från Karlstad... Vi har bestämt att vi ska ses imorgon kväll hemma hos honom, vilket känns både fint och läskigt... Har ingen aning om vad som kommer att hända med vår relation nu.

fredag 9 februari 2007

Stillastående

Känner mig inte alls i min kropp. Huvudet värker, kanske är det vätskebrist eller matbrist eller bara frustration över att det känns som att livet står stilla på en och samma plats. Tröstköpte en pringelsburk som jag åt upp alldeles för snabbt och resultatet blev bara en ännu mer uppsvullen mage och mer skuld över att jag slänge rut pengar på onödigheter.

Tog dock en promenad imorse som kändes skön. Soligt, friskt väder och känslan av frihet. Övade monologerna till scenskolan under tiden jag gick och det känns helt okej nu, börjar bli bättre och bättre. Blev dock lite nervös idag när jag pratade med min syster, angående datumet då provet är. Fick för mig att det var på onsdag den 15:onde, med den 15:onde är en torsdag. hmm.. antagligen är det jag som har inbillat mig att det var på en onsdag, för datumet bord evara rätt... Äsch. får titta på lappen när jag kommer hem

Sitter på Universitetsbiblioteket och skriver det här. Funderar på vad jag ska göra med kvällen. Har knappt gjort något vettigt alls idag, förrutom att renskirva monologerna och öva lite... mne man kanske inte behöver prestera så mycket varenda dag... Även om jag verkligen skulle behöva det för att fixa livshistoria och minnes projektet... Fuck. jag vet. Jag bara mummlar och babblar om tråkiga saker, men känner att jag behöver skriva av mig. Skriva bort oron och overkligeten och skulden över saker jag inte ens borde ha skuld över... Önskar att alla borden och måsten bara försvann...

Kanske ska åka hem och käka middag snart. Läsa lite skönlitterärt och vänta med att skirva på pjäsprojektet tills åtminstonde två av intervjuerna är klara, på tisdag. och så kan jag ju kanske bestämma mig för att börja på allvar efter scenskoleprovet, då saker känns lite lugnare.


Okej. ikväll. Jag kan :

  • Äta god, nyttig middag
  • Läsa några artiklar i Kultur, erotik och sexualliteter kompendiet
  • Läsa "den skarpa eggen" och dricka te
  • Ta ett långt bad
  • Gå en nattpromenad

hmm.. några förslag i alla fall. Gosh. Jag är så otroligt och fånigt rädd för ensamheten.

bye,bye...

onsdag 7 februari 2007

Självinsikter

Jag har börjat lyssna på skivan jag fick hitskickad av Angel med olika kapitel som rör mindfulness idag. Det är mycket lättare att ta till sig och förstå det som sägs än vad jag trodde. "Att leva ett liv, inte vinna ett krig. -om acceptans" av Anna Kåver, är underbar. Hon säger saker som jag ofta tänkt på men slagit bort eller bara tänkt på i teoretiska termer, bortom mig själv. Dessutom har hon en rätt begaglig röst och hon läser på ett sätt som inte känns krystat. Rekomenderar den verkligen, speciellt som talbok. Det är så befriande att låta någon annan ha kontrollen över vad som berättas för en gångs skull. Visserligen kan jag hoppa över kapitel om jag vill, bara trycka mig framåt, men det vill jag inte. Jag tänker lyssna på Annas råd och bilder, det känns som en bra början till fler självinsikter. Inte en början på "något nytt", eller det kan vara det , men jag är mer och mer säker på att min strävan efter att alltid nå något annat;nyare,;bättre, är en stor del till den förvirring jag känner och den overklighetskänsla som så ofta har mig i sitt grepp.

Sitter på UB just nu och har hittat flera intressanta böcker som jag tror kan komma till använding i mitt livshistoria och minnes arbete. Måste nog bara vara lite me rmodig när det gäller intervjuandet... Både Angel och Jonas har sagt att de kan ställa upp, vilket är underbart, men skulle behöva några fler personer. 3-4 personer från Viv har visselrigen sagt att de gärna är med, men efter att jag skickade ut intervjufrågorna och frågade vilka datum som kan passade, har jag inte fått några nya svar... Nåja, jag får väl höra av mig på nytt, eller omformulera frågorna...

Ryggen värker efter att ha suttit hukad över böcker i konstiga ställningar, och kanske en aning efter det tråkiga tidningsutdelarjobbet ute på lindholmen idag. Hade dock en trevligare morgon/förmiddag än jag trodde att jag skulle ha, eftersom tjejen jag stod med var väldigt just. Vi pratade en hel del och trots olika intressen och inriktingar i livet så kom vi bra överens, hon fick mig att skratta och inte vara så cynisk för en gångs skull.

Ska avsluta mitt skrivande och sittande vid datorn nu, krypa upp i ett hörn någonstans på humanisten med en fika och fortsättningen av talboken. Kanske ringa Jonas. Och så ska jag träffa Per ikväll, fin fint :)

Kram på er alla vackra människor där ute...

måndag 5 februari 2007

Borttappat

Rubriken syftar för en gångs skull inte på mig själv eller mitt inre även om en del av det som är jag försvann idag.

Har antagligen( är fortfarand einte helt säker, har en minnesblackout) glömt min ryggsäck på spårvagnen. Som tur var hade jag plånbok, nycklar, mobil och sådant i en annan väska, men mina betyg, anställningsbevis, tre anteckningsböcker med dagboksmatreriál, studeanteckningar och synopsis till projektarbetet är borta. FAAAAAAAAAN. rent utsagt. Ber till gudarna att någon lämnat in den till hittegodsavdelningen. Chaffören elelr någon annan snäll själ, inget i väskan har ju något värde för andra än mig själv. Speciellt betygen gör ont att bli av med.. faan...

FUCk me.

söndag 4 februari 2007

Three Imaginary people

Lyssnar på Cure och sitter vid datorn som äntligen finns på mitt rum. Har Petras skärm + föräldrarnas gammla dator, vilket efter lite jox faktikst funkar. Det har hänt en helt del både overkliga och ytterst påtagliga saker dom senaste dagarna... I fredags efter avskedsmiddagen ledde en del saker till andra saker och ja. Inga namn ska nämnas men det var kanske varken rätt tidpunkt eller med rätt person. Fast. det var väldigt skönt, så länge jag höll tankarna borta.

Ringde J igår, skulle ordna upp lite fler praktiska saker men vi hamnade naturligtvis endå i känslomässiga disskusioner och "varför?" frågor. Jag har inte helt kommit underfunn med vad det egentligen är som gör att det känns fel, men jag blir mer och mer säker på att jag nog inte kan ha ett förhållande med J på det sättet som vi haft. Kanske kräver jag för mycket, kanske är jag rädd eller så funkar de tinte av andra anledningar... En del saker som kärlek, går helt enkelt inte att utreda Intellektuellt.

Petra flyttade igår eftermiddag och nu bor en annan P här, han verkar hittils vara en väldigt just person och vi har snackat en del. Tyvärr fick han se mig från min sämsta sida redan efter några timmar när jag kom alldeles rödgråten efter att ha pratat med J. Men det kanske bara var bra att han får lär akänna mig från alla sidor direkt nu när vi ska dela lägenhet.

well. måste gå nu. Ska in och fika med A, ska bli fint tror jag.

torsdag 1 februari 2007

Ingetingen

Jag har egentligen ingenting att skriva. Det har naturligtvis hänt saker men just nu känns det mesta dimmigt och av utan större vikt. Pratade med honom idag, behövde fråga om några praktiska saker men ringde egentligen mest för att höra hur han mår. Det verkade okey, i alla fall så okey som det nu kan vara...

Känner mig sunkig... Fick ingen tvätttid idag, kom hem för sent och har inga rena kläder kvar... Känner mest för att tröstäta en massor av chips, men borde spara pengar och orkar inte gå ned till affären som jag ser ut idag. Rödgråten i mjukisbyxor och min gamla flanellskjorta...

Jag vill åka iväg, åka långt bort någonstans och glömma mig själv och allt ett tag... Det enda jag tyvärr kan göra är att gömma mig bland Queertexter och projektarbete...
Studier som annars hade känts intressanta blir nu nästan enbart en tillflyktsort..