Grå skyar och tystnad

"Oh laura you'r more than a superstar" sjunger Natasha Kahn aka Bat for lashes på nya singeln "Laura". Längtar efter att höra hela skivan men det är än så länge bara ett par singlar som ligger ute på spotify. Funderar på att beställa den på LP. Hennes musik gör sig bra på riktig skiva. Dramatisk, välkomponerad och med en röst som klarar av att vara både spröd och kraftfylld. Det känns fint att Bat for lashes äntligen är tillbaka med ny skiva efter flera års tystnad...

Himlen är grå, grå, grå. Luften står stilla. Orden som skrivs väl utvalda, kortare meningar nu för att hinna med innan bebin vaknar. Dricker halvljummet, uppvärmt kaffe med gammaldags mjölk. Det vilar ett vemod över rummet, men ett som gränsar till den största glädje. Påminnelse om hur skört livet är och hur vackert det är att bara få sitta här, lyssna på musik, höra en annan människas andetag medan fingrarna söker orden och låter handlingen fortgå över skärmytan. 

Snart kommer M hem med vännen K. Först ska jag mysa ned mig i soffan, läsa Vägen av Cormac Mccarthy. Sedan vin och ny bekantskap förhoppningsvis fina samtal om konst, litteratur och kärlek. 

I morgon blir det bokmässan. Ska vara volontär och stå i RFSU:s monter och informera. Kom förbi vettja, om ni råkar vara där.

Vardag och framtidsdrömmar

Vardag igen efter resandet till Sundsvall och Uppsala/Stockholm. Det var fint att träffa alla däruppe i norr och att få mysa med gamla kollektivkompisar i sthlm, men det var minst lika fint att komma hem igen efter allt flängande av och an. C var jätteduktig under resandet och verkade oftast tycka att det var roligt att träffa nya människor. Mot slutet blev det dock lite för mycket och sista tågresan hem till Göteborg från Sthlm blev ganska skrikig.

De senaste nätterna har C börjat sova hela nätterna vilket är hemskt skönt. Efter att ha sovit max 4-5 timmar i rad, ofta inte mer än 2-3, de senaste månaderna, är det underbart att få sova 8 timmar i rad.

I måndags var på kvinnofolkhögskolan för mitt första rep med Göteborgs feministiska kör. Vi har köpt ersättning nu för att jag ska kunna vara borta mer än 3 timmar i rad ibland och det var otroligt skönt att kunna hänga med andra vuxna människor i flera timmar och sedan gå med Jossan och ta en öl på Kellys. C har ju det jättebra med Martin. Det enda han inte kan ge är ju mat och nu är det fixat via ersättningen. Har pumpat ut förut, men det tar sådan tid och om jag vill göra något annat än att pumpa ut mjölk med mina dagar så är det så värt att kunna blanda ihop mjölk när en behöver egen tid borta.

Har börjat fundera över hur jag ska göra med jobb, studier etc nästa termin när jag inte kommer vara föräldraledig längre. Försöker leta efter jobb som passar min utbildning och det finns en del, men många är tyvärr utomlands eller på annan ort än Göteborg i Sverige. Måste försöka skriva ihop några bra spontanansökningar och skicka iväg till olika myndigheter och föreningar. Det känns bara väldigt svårt just nu. Är van vid att söka jobb som inte alls har med det jag egentligen är intresserad av att göra. Jobb bara för att ha råd med hyran. Kanske blir det till slut ett sånt jobb som jag får acceptera nu i vår endå. Och det vore inte så tokigt att jobba i kök igen, så länge det är på ett ok ställe.

Alla små brokiga, tankar kring rasismdebatten

Åter igen har en debatt blossat upp kring hur svarta framställs inom konst. Den här gången gäller det en av karaktärerna i barnbok/pekboks serien Alla små brokiga av Carin och Stina Wirsén, som nu även blivit film. (Det är intressant att tillägga att böckerna varit ute i ett par åt och att det inte blivit någon nämnvärd debatt kring ämnet så länge skildringarna höll sig mellan tryckta pärmar och inte visades på filmduken. )

Jag tänker inte sammanfatta debatten här, ni har säkert redan läst mängder av inlägg. Istället vill jag reflektera kring ämnet och föröska ta reda på vad jag själv tycker.

För några månader sedan, innan mitt barn föddes, köpte jag en av böckerna i ovan nämnda barnboksserie. "Sov!" handlar om de fyra karaktärerna liten skär, lilla rutan, lilla hjärtat och en blåprickig figur vars namn inte nämns i boken. Boken går ut på att de inte vill sova och är snyggt ritad, bra pedagogiskt upplagd och rolig att titta på och läsa högt.

Trots den debatt som nyligen hade blossat upp kring blackfacetårtan och kulturministerns skärande i Makode Lindes konstverk, reflekterade jag faktiskt inte alls över hur karaktären lilla hjärtat var gestaltad i boken. Visst, karaktärens huvud är runt och svart, läpparna är stora och figuren har flätor. Men lilla hjärtat är precis som de andra figurerna i boken först och främst en tecknad barnboksbild, knappast skapad för att framställa realism. Alla som läst någon av Wirséns böcker vet att dessa har en väldigt speciell tecknarstil: grafisk med tydliga kontraster i det estetiska framställandet. Bokens bilder är alltså inte på något sätt verklighetsförankrade utan härstamma från det som kallas fantasi. Fantasi är något som vuxna människor ofta lider stor brist av. Man kan säga att många har glömt av att det fanns en tid då fantasi var viktigare än realism just därför att vad som helst var tillåtet. 

Så, tillbaka till figurerna i bokserien. JA. Lilla hjärtat skildras som en svart unge med stor mun, vita ögon (utan pupill!!!!) och med hjärtanflätor. En del påstår att lilla hjärtat är en flicka, kanske på grund av färgen på kläderna, lila och röd, men i själva verket nämns inget kön på figuren över huvud taget. Det är förstås en helt annan debatt. I övrigt så har den blåprickiga figuren långa tänder och skeva ögon, den rosa figuren lilla skär har ett traditionellt feminint uttryck som ju hör hemma på 1700 talet och lilla rutans kroppsproportioner kan mycket väl vara en propaganda för barnfetma ( om man verkligen VILL hitta det).

Sensommarhöst i Sundsvall, Stöde och Örnsköldsvik