Saknar svenska juldofter

1:a advent i London.

Det heter tydligen advent har ocksa, men det kanns inte som att det ar det. Inga adventsljusstakar i fonstren, ingen gloggdoft, ingen julmust, inga pepparkakor... Pepparkakor gar sakert att fa tag pa, fast jag tvivlar pa att dom smakar som dom ska. Och glogg eller julmust far jag vanta pa tills jag aker hem, om jag inte tar och forsoker gora egen glogg.

Det ar regnigt skitvader idag ocksa. Sitter ihopkurad i en fotolj och lyssnar pa Cat Power istallet for att vara ute och promenera. Kanner verkligen inte for att ga ut nar det ar sa har. Vill bara sitta vid datorn eller dricka varmt te och lasa helgbilagan av Jennys Irish Times.

God natt

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva. Kan inte sova trots att jag ar trott, behover nagot att sysselsatta mig med. Jobbar inte imorgon i alla fall. En av mina chefer ringde i forrgar och sa att jag inte behovde jobba den har sondagen. har fortfarande mandagar och tisdagar fast, men sondagarna kommer variera fran och med nu tydligen. Kanske borde leta efter ett annat jobb...

Raknar dagarna tills jag ar hemma i Sverige igen. Idag ar det tva veckor och tre dagar kvar. Forhoppningsvis kommer tiden att ga snabbat. Om jag koncentrerar mig pa skolan och repetitionerna infor julshowen sa gar nog tiden snabbare.

Hoppas att vadret blir lite battre imorgon. Det vore sa fint att aka till Hampstead Heath igen, men det ar inte roligt att gora det om det regnar. Sist jag var dar var det sa vackert med alla hostfargade trad. nu har nog de flesta loven fallit, men det kan nog vara vackert enda.

Borjar bli trott pa riktigt nu, kanske borde ga och lagga mig. Godnatt alla fina manniksor dar hemma. Jag saknar er!

Närhetens fullständighet

Uppvaknandets skeende
hon undrar när det skedde
när medvetenheten vaknade
när han sakert visste
att det var henne han ville ha

Så ofta de sade det till varandra
att de aldrig skulle komma så nära
och sedan då det uppenbara skeddev
ar handlingen oundviklig

Ingenting kunde vara vackert
utan närhetens fullständighet

Antligen med i en pjas.

Var med i min forsta pjas i skolan igar. Det var bara en liten kortpjas, mer en scen. En av regieleverna, Robin, behovde skadespelare till en regiovning. Det var bara tre skadespelare som hade talroller, jag och flera andra var statister, men det var kul enda.

Pjasen utspelade sig i 1940-talets New York efter kriget, i en flashig restaurang pa Manhattan. Jag spelade en 22 arig "Golddigger" som gick ut med rika man for att fa det jag sjalv inte hade rad med. Kvallen som scenen utspelade sig under, var jag ute med en Maffia boss. :) hade en fin 40-tals klanning pa mig och lyckades fixa haret i en ganska just frisyr. Sag inte riktigt ut som pa bilden, men nastan. :)

Det gick riktigt bra faktikst, och bade Robin och skadespelarna fick bra kritik.


Det ar annu en ganska seg morgon. vaknade 10:30, at frukost och har mest suttit vid datorn sedan dess. men ska ga ut snart, ta en lang promenad, och ova in en text jag ska kunna till min voice lektion i morgon. Ska gora allt jag kan for att mota bort min hemlangtan.

vokabulär

Hon lyssnar pa White Rabbit och kanner hur hennes vokabular sviker. Spraket, varken det egna eller det som hon borde tala: engelskan, vill lyda henne. Trottheten overvinner henne, drar henne nedat. Detta trots att hon sovit 10 timmar och knappt lyckats gora nagot pa hela dagen. Paniken stiger innom henne nar hon ser hur himmlen brojat andra farg och hon inser att hon inte gjort nagot alls. Visserligen har hon lektioner pa kvallen, men det ar inte nog for henne.
Hon vet att hon borde lara sig att gora ingenting, lara sig att slappna av. Hon onskar att hon kunde ge riktiga svar pa de omgivande manniksornas fragor, inte bara mummlande fraser. Och ju mer hon tanker pa det, desta varre kanns det.
Redan flera timmar innan hon ska laga middag borjar hon tanka pa vad hon ska ata, som om maten nu ar det enda viktiga. Hon borde inte ata alls. I alla fall inte det kakpaket som hon annau en gang lyckats fa i sig.
Problemet ar att sa lange hon gor nagonting sa mar hon i alla fall battre. Men hon kommer aldrig pa nagot att gora forran det ar forsent. Hon vet att det ar fanigt att skriva om sig sjalv i tredje perosn, men det kanns atminstonde lite som att hon skriver nagot vettigt, nagot pahittat da hon andrar formen.

Snalla. Lat det bli december snart.

Fruktkött

------------------------------------------------------------------------------------------

Vi ater fruktkottet fran varandras kroppar. Lime, apelsin, citron: citruskottets syrliga verklighet langs vara lappar.
Efterat ar du tyst. Vagar inte mota min blick. Du tar pa dig kladerna snabbt men nar du reser dig upp for att ga vagar du se pa mig och sager: ”jag angrar ingenting.”
Nagra dagar senare ar du naken brevid mig igen, inte lika osaker den har gangen. Njutnadslysten, sokandes, omfamnar du dina begar. Dina hander ar lena och starka, dina fingrar kansligt utsnidade. Jag ater dig med en aldrig sinande hunger, glommer trottheten for allt du ger mig under dessa korta stunder av atra.
Utanfor vara fonster blir natten langsamt gryning, manniskorna lamnar sina rum, vandrar ut i dagen. Nar jag gar till min lektion den dagen kanns luften hog och klar. Sinnesintrycken tycks intensivare, fargerna skarpare an de nagonsin varit forut.

***

Senare, manader efter, hittar du mig pa badrumsgolvet. Insidan av mitt lar ar klibbigt av blod; jag haller fortfarande i rakhyveln. Du grater inte, tar den bara ifran mig, lyfter upp mig fran golvet och bar in mig till sangen. Du maste ha plastrat om mig, for nar jag vaknar tacker flera stora plaster mina sar och du ligger utmattad vid min sida, fortfarande i djup somn.
Jag skams. Minns den urdruckna flaskan kvallen inan, men ingenting annat. Jag forsoker minnas vad som hande och varfor, men timmarna innan jag somnade tycks utraderade ur mitt minne.
Nar jag klatt pa mig och tyst tar mina saker och lamnar rummet, vaknar du, satter dig upp i sangen och ser pa mig. Du sager ingenting, ser bara pa mig. Jag viskar forlat, och springer hela vagen hem, hoppas att ingen annan i korridoren ser mig.

***

Senare pa eftermiddagen mots vi hemma hos J. Du ar tystare an vanligt, franvarande, svarar inte nar jag pratar med dig. Tillslut berattar du vad som hande, om mitt raseri, om rakhyveln, om hur jag gang pa gang skrek hur mycket jag alskade dig.
Jag forsoker forsta allvaret i mina handlingar, forsoker be om forlatelse. Du vill inte lyssna, gar ivag till J och vander mig ryggen.
Sa minns jag din far. Hur du akt in med honom till akuten gang pa gang efter saker han gjort da han druckit for mycket. Jag ar som din pappa. Nar du berattde for mig om hur illa han behandlat dig, blev jag blivit arg, lovade att skydda dig fran allt ont. Nu skadar jag dig pa samma satt som han.
Tillslut pratar vi. Jag berattar om mina tankar, om hur daligt jag mar over det som hant, och han forlater mig. Han forlater mig trots att jag inte fortjanar det, och vi haller om varandra, jag grater.






II

Jenny Wilson sjunger Let my shoes lead me forward. Mina nya kangor gor blodiga skavsar pa halarna. Pa vaderna dar kangskaften slutar, syns roda cirklar langs huden efter hart lader som karvat in sitt bomarke. Jag vagrar ta av dem.
Asfalten ar kantad av sondertrasade soppasar, skrapet valler ut likt inalvor och jag snubblar over en tva liters colaflaska. De har inte pant pa lasken har. Man slanger skrapet pa gatan. Atervinningsstationerna sammlar ihop plast, papper och metall i en och samma container. Kanske inbillar det sig att allt i grunden ar atomer.
Man diskuterar fattigdom pa radion och jag tanker pa vad du fragade mig, om det ar battre i Sverige. Jag minns inte om jag hade nagot tydligt svar. Vad ar egentligen bra, vad ar daligt. Men jag antar att manga saker ar battre dar och att jag nu har lamnat det och kommit hit.
Kvar i Sverige ar du. Jag kan se dig i nyduschat har, i din rodrandiga skjorta med benen i kors pa sangen i ditt rum i kallaren. Jag ar radd for att aka hem over julen, radd for veckan vi ska ha tillsammans. Hur ska jag nagonsin kunna slappa taget?
Snabbkaffet ar starkt, nastan som espresso, sa som jag vill ha det. Jag hinner aldirg dricka upp en hel kopp innan det kallnar. Glommer av att jag gjort annu en kopp, eller distraherar mig utan att marka att tiden gar. Forst efter flera timmar vid datorn marker jag att mina skinkor har somnat.
Uatnfor mitt fonster pagar standigt en fotbollsmatch. Jag marker aldrig nar en macth slutar och en annan borjar. Forst nar det blir tyst marker jag en forandring och inser att de slackt ljuset pa fotbollsplanen.
Pa youtube finns alla latar jag nastan glomt att jag alskar. Jag lyssnar pa dem om och om igen for att inte glomma och for att det inte ska bli obehagligt tyst. Heltackningsmattorna suger at sig ljuden och enda ar det standigt roster utanfor, sirener, tag, bilar. Men det ar inte ljud som ger sallskap. Bara utanfor brus.

Promenad

Dagen ar langsam. Laser, dricker kaffe.

Gick en promenad, tva varv i parken ovanfor omradet dar jag bor. Ekarnas kronor stracker sig gula och skirmrande mot den sprackliga hosthimmlen. Luften ar hog och klar och jag njot av att kunna stracka pa benen utan att skynda undan regnet.

Ar ledig hela dagen utan nagra sarskilda planer, vet inte riktigt vad jag ska gora. Sover alltid lite for lnage nar jag ar ledig. Vaknar och somnar om flera ganger, innan barnens skrik fran skolgarden utanfor mitt fonster blir lite for patagliga och jag tvingar mig upp fran sangen.

Kanske gar jag en till promenad senare. Behover motion och sa lange det ar hyfsat fint vader och ljust ute ar det skont att promenera. Kanske blir det en fin dag trots att jag inte vet alls vad jag ska gora med den.

Lugn och ordning

Imorgon ska jag antligen skaffa mitt bankonto. Alla som nagon gang forsokt gora detta i England vet antagligen hur krangligt det ar. men nu har jag alla papper jag behover. Det ska verkligen bli skont att fa det fixat, sa att jag far in min lon pa kontot.

Imorgon far jag dessutom sova ut for forsta gangen pa en och en halv vecka. Jobbade 6 av sju dagar forra veckan och ar vadligt trott nu. Men det ar bra att jag har ett jobb, sa jag ska inte klaga.

Om lite mer an en manad aker jag till Sverige. det ska bli sa fint att komma hem igen, aven om det bara ar for lite mer an tva veckor. Tror att den har julen kommer bli den basta pa valdigt lange och jag ser fram emot att fa fira en lugn och mysig nyar med T pa Oland. Har festat sa mycket pa manga andra nyarsaftnar och jag har verkligen inget emot att bara fa vara ensam med honom. saknar honom nagot oerhort fortfarande. Vilket val iofs ar bra, men det ar jobbigt.

Har egentligen inte sa mycket att beratta. Vill forsoka blogga ofta, men aven om jag bor i London sa ar det ju vardag har med och dagarna liknar varandra, avne om det naturligtvis hander mycket roliga saker ocksa.

Stories, I'm telling stories

Han sitter pa bänken , iakttar omgivningen, ständigt i rorelse. Alltid pa väg i nagon riktning, han sjalv stillasittande, fastnaglad vid den obekvama metallen.
Boken han forsoker lasa distraherar honom bara nagra minuter i taget, han ar allt for upptagen med att undra om nagon annan befinner sig i samma situation som han sjalv. Ar det nagon annan som flyr vad de borde for att gora ingenting? Nagon annan som spatserar runt planlost utan mal har pa stationen?
Den valvda glasformation som hojer sig over stationen visar en gra himmel, regn som ihardigt trummar mot dess ovandel. Hogtalarna meddelar forseningar pa franska.
Han har whiskey i en appeljuiceflaska, och dricker ur den da och da, tycker om hur det branner av vatskan nar den rinner ned mot magsacken. Det far honom att kanna sig trygg.
Det gar ett tag till Paris om en timme. han skulle kunna ta det, han har pengar pa kontot och vill verkligen lamna den har staden. Han star inte ut langre. Fast han antar att alla europeiska stader i grunden ar sig lika. For mycket manniksor pa for liten yta. Buller. Vulgaritet.
Flaskan ar tom. Han staller den bredvid sig pa bänken, reser sig upp. Blir en del av folkmassan. Foljer efter den, utan att veta vart.

Trötthet

Kopierade mig ett ö. Behövde det eftersom ordet i rubriken ovan verkligen stammer. Och jag ska jobba tre dagar till + ga i skolan i morgon kvall och pa torsdag och hela lördagen... Pa onsdag kommer jag att vara synnerligen död. Tur att mitt snusknark antagligen , om jag har tur, anlander pa tordag, eller senast pa fredag. Behover nicotinkickar om jag ska halla mig vid liv.

Rekommenderar Jeanette Wintersons hemsida www.jeanettewinterson.com Det finns uttdrag ur de flesta av hennes böcker dar, krönikor, artiklar och fakta om henne. Hon rakar ju vara en av mina favoritförfattare. Dessutom har hon en butik, nagon form av delikatessbutik, i östra london, i brick lane omradet. Hon bor ovanpa den ibland. Vill ska dit och raka stöta ihop med henne. Vet inte om jag skulle vaga saga nagonting till henne, men jag skulle i alla fall försöka tala om för henne hur mycket jag beundrar henne och hur mycket jag tycker om hennes böcker.

Imorgon ar USAs presidentval avgjort. Hoppas att Obama vinner. Det behovs förandring.

Sammet

Laser "Tipping the velvet" av Sarah Waters, funderar pa att ga ivag och kopa glass, bara stanna inne under ett tacke, lasa, dromma, rakna ned timmarna. Inget promenadvader alls och kroppen kanns trott.

Det var dock valdigt kul i skolan igar. Vi hade var forsta stagefighting lektion, och larde oss sla realistiska punchar utan att skada varandra och de forsta stegen i faktning, med varjor och allt! En garde! Dessutom hade vi en riktig teaterlektion, iatsllet for alla teaterteori som vi gatt igenom de senaste veckorna. Det kan nog bli riktigt bra nu tror jag. och tiden kommer att ga sa mycket snabbare nar jag bade har roligt och mycket att gora.

Imorgon kommer nog mitt brev fran T. Ska skynda mig hem fran jobbet. Har inga lektioner i morgon kvall eftersom det ar half-term, vilket ar ganska skont eftersom jag trots allt ska jobab fem dagar i rad nasta vecka.

Det ar tur att Youtube finns. Lyssnar pa Morrissey nu, saknar att ha vettig musik nara. Mina horlurar till min mp3 ar borta och har inte sa mycket musik pa den enda... Sa det ar tur att jag kan spela musik pa Jennys dator ibland.

om 1 manad och 16 dagar aker jag hem. Om 1 manad och 25 dagar, far jag se dig igen.