Tiny ambitions

Är hemma igen. Eller ja, inte hemma men i det som en gång var mitt hem, mina föräldrars och systrars bostad.

De senaste dagarna, eller veckan egentligen har mycket börjat bli en liten gnutta bättre. Jag har börjat prata med A i telefon så gott som varje dag igen, vågade tillslut ringa henne eftersom jag inte stod ut med tomheten efter hennes röst, hennes jag, hennes underbara person.

Mitt tidsperspektiv är hopplöst, allt faller ihop, så jag vet inte exakt när sake roch ting började kännas lite bättre igen, men jag tror att det kan ha varit i tisdags. I vilket fall som helst. jag har börjat gå hos skolspykologen, en underbar gammal kvinna och hon ska ringa och skälla ut öppenvården för att dom är så dumma med min remiss.

Tänkte att jag kanske borde publicera lite fakta om borderline här om det nu är det jag har, men vågar inte riktigt. inte än, det är ju bara en gissning och vill inte skrämma upp folk i onödan.

Igår träffade jag Johnny för första gången sedan augusti. Han var precis som jag minns honom, lika pojkaktig och vacker men också lika svår att umgås med. Jag trodde inte att det skulle vara så känslosamt att träffa honom igen. Det var det. Men jag är åtminstonde säker på att mitt beslut att avsluta det förhållandet var rätt. Det enda rätta. Gosh.

Vi ska ev träffas imorgon igen, gå på Nan Goldin utställningen ihop på hasselbladscentret. Och ikväll ska jag gå ut!!! Jag och Jonas och kanske fler ska på någon skum enögd skotte på uppåt framåt som spelar där ikväll. och så ska jag hem till Jonas och Anna innan och mysa och träffa de fina små djuren, katterna, jag inte hunnit träffa än.

Det som var jobbigast igår var dock att Mamma och pappa, efter att ha hört mig prata med A och säga "jag älskar dig" till henne i telefonen, bettedde sig som ididoter. Jag hade berättat lite kort om vänenrna på skolan innan, bla om T, och när jag berättade att de var A jag pratat med och att vi varit ihop men fortfarande stod varandra väldigt nära, då fällde pappa kommentaren " Äh, ska du inte ta och bli ihop med han (T) på öland istället? Det vore väl mycket bättre?" Jag ble så förbannad att jag bara sa " Det tänker jag inte ens svara på " . Ville helst slå till dem. Kunde knappt sova på natten sedan, men lyckades somna tillslut efter att A lungnat mig med sin kärlek och T berättade för mig att jag skulle skita i vad andra tycker. Och jag gör det. Jag skiter i vad alla tycker. Jag vet att det är A jag älskar, trots att vi inte kan vara ihop nu... och det beror inte på mina föräldrars uppfuckade åsikter och låga moral.

Har funkat helt normalt idag faktiskt, umgåts med familjen och shopat underbar dubbelknäppt jacka i 100 % ull, svensk design på ragtime seconhand, en lakristvål till Jenny och en bodylotion "skinsin" till mig själv på lush. Ska försöka hitta lite julklappar redan imorgon eftersomjag vet vad Ida och Mamma ska få.
Innan utekvällen ska det bli lite kalas här för my Mother. Massor med mat, har fixat en egen skitjust rotfruksthöstbönsvampgryta :) skit. jag är verkligen manisk. och trött. ingen bra combo. Not drinking to mich tonight. mesapromise.

Tack alla för allt stöd när jag mådde som värst! Ni vet vilka ni är. Och et5 stort och extra speciellt tack till fröken A för att du pratar med mig igen, för att jag får höra ditt skratt och dina underbart knivskarpa ideer, din humor, ditt leende som går rakt in i mig genom telefonluren. Jag älskar dig A, min stjärnflicka!

Tiden faller

Tiden har fallit
det är över
jag kan inte skriva
kan inte beskriva
kan knappt alls andas längre.

Det enda jag ville var att få göra henne lycklig. Men jag, faan jag kan inte beskriva utan att det låter fel och patetiskt och helt jävla fuckt up. Det enda jag vet är att jag är för trasig för attatt orka bär någon just nu, allra minst vara tillsammans med någon som är ännu trasigare än jag.

Jag älskar henne fortfarande. Jag älskar henne så mycket att jag inte vet vad jag göra. Majsan fick mig att gå till skolkuratorn, ska dit vid två, men tvivlar och vill inte och orkar inte har ju redan ringt och förlskt få remiss till öppenpsyk. Jag är så jävla trött på att behöva rabbla om allting om och om igen och jag vet inte ens vad som är början och vad som är slutet och vilka saker jag ska ha med. Ska jag berätta att jag försvinner 10 min i taget att jag har blakcouter, flashbacks, minnesbilder från förr som jagar mig, ska jag berätta att jag super fyra dagar i veckan minst och att jag har börjat skära mig igen? jag vet inte jag vet inte jag önskar bara att jag någon jävla gång kunde få älska någon utan att det blev problem.

varför ska alla jag älskar må dåligt varflr kan inte dme jag älskar få en chans att någonsåpng få uppleva finhet och det vackra och varför kan inte jag få mp bra?

Fasaaananananananananana. det här är skitförvirrat. borde inte publicera det. det här suger allt suger. jag kan inte ens hänga mig. inte ens det lyckas jag med. Snälla syster säg ingenting till någon jag överlever. Jag har vänner som tar hand om mig.

jag vet bra inte längre hur länge jag orkar.

Oro

A svarar inte. Jag har försökt kontakta henne hela dagen, men inte ens fått ett sms till svar. Började ringa henne vid ett strax efter att jag ätit frukost och vaknat ordentligt och har fortsat att ringa enda till nu.
Jag var inne en snabb vända på facebook och såg att hon varit där inne och uppdateradt hur hon mår för tre timmar sedan. "In a down". Jag är livrädd.
Livrädd för att hon ligger hemma och skadar sig, är i en psykos eller gråter. Jag vill vara där jag vill så jävla förbannat mkt vara där, men hon svarar ju inte ens när jag ringer. Jag skulle kunna göra vad som helst för att vara nära henne nu, stryka henne över ryggen, viska "Jag älskar dig". Varför förstår hon inte att jag gör det? Eller förstår hon det... Det kanske inte är mitt fel.
Nu svarade hon på msn i alla fall. Skönt, att nästan höra henne. Att hon vill prata med mig. Att hon alls vill.
Har gråtit sönder ögonen de senaste timmarna och det var först efter att jag pratat med fina Jonaskatten som tårarna började avta. Sitter i skrivhuset nu, rädd för att vara ensam, rädd för mig själv och tankarna. rädd, rädd, rädd.
Det ska bli skönt att komma hemm till gbg nästa helg. Måste få andrum ett tag.

Rubrik

Sitter i Soffen i skolcafeet och är mest trött och urlakad. Min överskottsenergi rinne rut hela tiden och befinne rmig aldirg någonsin i mellanläget. Bara aptrött eller helt otorligt jättegalet glad och energisk.
Antologin, den lilla, är i alla fall färdig nu. Mitt bidrag blev ok, även om det är en novell med lyriska inslag istället för ren poesi.
Det ligger snö på marken här och dagarna börjar långsamt mörkna allt mer. Innehållet är det samma dock. Lite för mycket alkohol, för lite sömn, men mycket värme från människorna. saknaden efter Amanda finns här hela tiden, men de tkänns skönt att jag får en helv vecka med henne runt lucia.
Lånar En dator och borde väl eg göra annat, tvätta, städa, träna eller bara ta det lugnt och inte hyperandas och gapflabba. Har två öl hemma.. kanske.. nej. dum ide.
Jag tänker inte skirva att jag borde publicera fler inlägg här oftare, men jag ska försöka att göra det endå.
T sitter i soffen bredvid, skirver dikter trots att han påstår attt han inte alls använder sig av den genren.
lampträdet i hörnet bredvid sofforna se rut som ett långsamt döende träd och gnistrar jullikt. Blir nästan lite vemodig. men det kan vara snuseffekten också.
Ska avsluta nu. Hoppas er dag blir vacker och fylld av sånt som är meningsfullt och kanske en gnutta hoppingivande. Jag ska INTE dricka öl och spela alfapet.

Kärlek (eller nått) /Yohn-Yohn

Adventures

New towns, new air, new thoughts. It's been wonderfull to hang out with miss J and S and to really be with my lovley miss A again. When I met her at the station in malmö the day before yesterday, she was even more beautiful than last. She look more and more female each time I se her and her looks are just marvellous.

I went with her do the doctor in copenhagen and things went rather well, but there's so much problems and complicate things to handle between denmark and sweden with medication etc. but I think things's going to be alright now.

I'm a bit stressed though. It's already november and I have to spend a big part of the money I get in the end of november on christmas presents. Don't know yet how much I'll have to spend though. But I'll try to do some more modellingjobs for the artclass and I must find a job over christmas. I hope it's not to late. I'll try to find some work at the homes for old people in färjestaden or kamar or perhaps in a hop or somting.

Gosh. My life has really changed the last three months. For a little more than three months ago, i was with my ex boyfriend J in copenhagen, It feelt strange but wonderfull to walk thoose streets again with miss A close by. It's wonderfull to have a girl like her. We talk about almost anything and she makes me laugh a lot even though she's woried about me bein sad all the time. But i'm feelin much better now after a couple of days down here with her. And tonight will be wonderfull!!!

I'm a bit concerned about if I relly shall go to london. I want to go visit my mum on her birthday in the end of november and I have to write a lot more on my novell. And I don't know when i can get the chance to see miss A again after this. I hope to see her again in the middle of december or something. Before the christmas rush.

have to stop now. Want to embrace me grrl. :)