Då, nu, sedan.

Lyssar på Mariah Careys skiva Music Box från 1993. Gud vad jag älskade den skivan. När jag tänker på vad de betytt för mig så har den fortfarande en stor plats i mitt liv. Även om jag inte har lyssnat på hela skivan på många år, väcker den oerhört starka minen.

Då, när jag var 7-8 år, var det den här skivan som fick mig att vilja kunna sjunga, att våga prova min röst och att senare, då livet började kännas motigt i 4:an/5:a, önska att Mariah Carey skulle komma och hämta mig och visa alla vilken potential jag hade, visa mobbarna att jag var så mycket bättre än de tyckte.

Den smöriga men ack så fina låten Hero, andra spåret på skivan, ingjuter fortfarande kraft. Jag kan inte lägre avgöra om det är för att den är så bra rent musikaliskt eller om det är för att mina minnen kopplade till just den låten är så starka. En sak är dock säker; Mariahs röst är helt sjukt fantastisk bra på den här skivan.

Knyttet i magen verkar också tycka om eller i alla fall reagera på musik. Jag undrar just vad den kommer att säga om att gå på The Magnetic Fields konsert i maj. Jag längtar som en tok, men är också nervös. Funderar på att ta med mig ukulelen, sätta en klisterlapp på baksidan av den och be Stephin Merritt signera den, om det nu är möjligt.

Avslutar det här inlägget med en länk till tredje spåret på Music Box: Anytime you need a friend.

The new era

Och plötsligt har livet tagit ännu en vändning, snart tar den ännu en, sedan ännu en. Hur allt förändras men hur denna förändring inte skrämmer mig längre. Hur jag fortfarande blir rädd ibland men numera oftast vet hur jag ska hantera rädslan.

Lämnar kollektivet efter nästan 2,5 år, till "filialen" på Hisingen. Ska bo med min älskade M och fina R. Fokusera på studier och planering inför det som komma skall istället för att upprepa samma typ av arbetsuppgifter varje dag. Glädjen i att nu själv styra min egen tid, men också medvetenheten om att självdisciplin och prioritering nu måste bli en del av min verklighet för att friheten skall kunna kombineras med ansvar på ett bra sätt.

Snart ska jag släpa hem tentapluggboken och datorn till Per, sitta där och fortsätta plugga lite och sedan bara njuta av att hänga med fin vän och att ha haft en väldigt bra dag. Morgonmys med Jos, palm, Sama och L, loppisfynd till "Pip" och fler sidor avklarade kring antik grekisk konst. M's röst på andra sidan luren som gör mig varm och lycklig i hela kroppen. M som skriver " Jag dör glädjedöden" när jag mms:ar framtidsbilder. Solen som får snön att långsamt smälta och tårarna från gårdagen tycks aldrig ha existerat