Natt

***

Försöker långsamt skriva igen. Orden hittar inte riktigt sin plats, men när jag skrev det här i går natt så kom det faktikst ett flöde av ord för första gången på länge.

Om nätterna, de nätterna då det känns som att det alltid kommer att vara natt, då är jag lycklig. Frizonens stunder där det som i längden blir en plågsam påminnelse, för stunden känns vackert; en bok, anteckningsblocket, pennan. De enkla medel som under dagsljus ser futtiga ut, ger näring då allt annat är tyst och får vara tyst.
Tystnad om dagen skrämmer mig. Den känns onaturlig, min existens oberättigad. Kanske är jag en nattfjäril, vars rätt jag kryper fram först efter skymningen?
Min dygnsrytm är åter inställt på trött dag och vaken natt. Det är så skiftande. Det har funnits dygn av vakna nätter, vakna dagar, frivilliga sådana formade av levande nutid och glädje.
Det har funnits nätter med vakenhet som skrämt, då sömnen ses som räddaren men vägrar infinna sig och de nätter då jag helst förblivit vaken, bara för att kunna se på dig, följa din kropps nyanser, men somnat tidigare än du, min vilja förlorad i trötthet.
Den här natten är rofylld på något sätt. Ännu grubblar jag inte över morgondagar och framtid. Denna stund innan sömnen omfamnar mig, ska förbli fri från grubbel. Jag ska ligga på rygg, bara se hur skuggorna fladdrar, lyssna till mina egna hjärtslag och vara nöjd med det.