Dagarna går långsam och fort på en och samma gång. Sommarvärmen skapar växthusklimat i vårt fyrtornsformade kök och på fönsterbrädorna växer sig tomat och paprikaplantor höga.
I åtta dagar ha jag haft honom hos mig nu. I Snart åtta dagar. Jag älskar honom så fruktansvärt mycket och ibland är jag livrädd för att någonting ska hända. Jag känner honom inte än, det kommer ta tid, Caspian vet ju knappt ens själv att han finns till, vem han är. Det vet ju knappt jag och då har jag endå funnits i nästan 26 år. Han är inte ens 8 dygn gammal.
Jag och Martin går mest runt och myser. Nätterna är lite jobbiga ibland, men oftast sover han rätt så bra och när han inte gör det turas vi om med att vara vakna. När jag har mer mjölk ska Martin få amma han också, men flaska. Idag var mina föräldrar och syster här, mysigt men blev väldigt trött av det. Martin ligger och vilar nu eftersom han var vaken mer än mig i natt, men snart ska vi iväg till vårt första bvc besök på vårdcentralen vid vårväderstorget.
Caspian, Caspian, Caspian. Jag börjar förstå vad folk menar. Min cynism hänger sig kvar, men börjar sakta ge vika. Vi gråter och skrattar om vartannat, planerar alla mysiga saker vi ska göra i sommar; Sundsvall, Stöde, fjällen. Träffa kusin Valter och fastrar+ farmor och farfar. Jag längtar till Norrland. Längtar efter att bada i kallt sjövatten och dricka en kall öl efter att ha pumpat ut kvällsmjölk. Låta Caspian klappa hinden Ipso och katten Plupp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar