Jag åkte ned till stadens centrum idag med ambitionen att sätta mig ned, på ett café eller på biblioteket för att skriva. Det är inte bra att planera att man ska skriva utan att ens ha en aning om vad det är man tänker skriva om. Eller, det kan vara bra att bara sitta och skissa, samla tankarna, hitta tillbaka till någon sorts rytm. Jag vet bara inte om det funkar för mig, just nu.
Jag sitter på stadsbiblioteket just nu, när dessa ord framställs. Tog ännu en "nu ska jag skriva och dricka en kopp starkt kaffe och samla mod-fika" utan vidare resultat. Några ihopplockade meningar om omgivningen kring mig där jag satt. Iakttagelser. Ständigt iakttagelser, visserligen bra och användbart, men om jag hade velat beskriva verkligheten ekat så som den är, så hade jag valt att bli journalist eller kanske ägnat mig åt socialantropologin på allvar.
Min dröm om berättandet, om skrivandet handlar om en kombination av det som upplevts och det påhittade, den magiska kombinationen av realism och den poetiska bearbetningars fantasifullhet.
Kanske tänker jag för mycket. det är något som jag ofta får höra, och som jag innerst inne vet är sant. Men det är svårt att bara göra, bara skriva utan att fastna i ordlöshet eller alldeles för sträng självkritik.
Nu är åtminstone ännu ett blogginlägg skrivet. Publicerar min skrivkramp istället för berättelser, i väntan på att lusten och orden ska förenas i symbios igen.
Jag sitter på stadsbiblioteket just nu, när dessa ord framställs. Tog ännu en "nu ska jag skriva och dricka en kopp starkt kaffe och samla mod-fika" utan vidare resultat. Några ihopplockade meningar om omgivningen kring mig där jag satt. Iakttagelser. Ständigt iakttagelser, visserligen bra och användbart, men om jag hade velat beskriva verkligheten ekat så som den är, så hade jag valt att bli journalist eller kanske ägnat mig åt socialantropologin på allvar.
Min dröm om berättandet, om skrivandet handlar om en kombination av det som upplevts och det påhittade, den magiska kombinationen av realism och den poetiska bearbetningars fantasifullhet.
Kanske tänker jag för mycket. det är något som jag ofta får höra, och som jag innerst inne vet är sant. Men det är svårt att bara göra, bara skriva utan att fastna i ordlöshet eller alldeles för sträng självkritik.
Nu är åtminstone ännu ett blogginlägg skrivet. Publicerar min skrivkramp istället för berättelser, i väntan på att lusten och orden ska förenas i symbios igen.
1 kommentar:
Jag har börjat göra skillnad på att tänka och på att grubbla. Grubbel för mig är det "skadliga" tänket som bara får mig inåtvänd, som hindrar mig från att se möjligheter runt omkring. "tänket" däremot ser jag som det som leder till någonting i verkligheten, utanför ens bubbla.
Hoppas du har det bra.
Skicka en kommentar